Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verdrift substantiv ~en ~er över|­drift·en●det att över­driva komm.löp­sedlarnas överdrifterenligt en upp­gift hade 100 000 människor del­tagit i demonstrationen, men det visade sig vara en överdrift○spec. i ett ut­tryck för att en (siffer)uppgift är korrektdet kom, utan överdrift, tusen­tals å­hörare○äv. mer konkretöver­drivet på­stående MOTS.antonymunderdrift det är en överdrift att säga att hon är gammaldet är ingen överdrift att kalla hela före­taget en katastrof○äv. om annan över­driven handlingdet är trevligt med stora fester, men det får inte gå till överdriftsedan 1786till överdriva