Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verfall substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en över|­fall·et●det att över­falla ngn komm.mil.JFRcohyponymanfall 1cohyponymangrepp 1 ett brutalt överfallett överfall (mot/på ngn/ngt)sedan 1520Stockholms stads tänkeböckerfornsv. ouerffald