Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verhalning substantiv ~en ~ar över|­hal·ning·en1kraftig krängning sjö.skeppet gjorde en överhalning åt babord○äv.det att tappa balansen han gjorde en överhalning fram­åtsedan ca 1740till eng. overhaul ’se över och reparera ett far­tyg’; till hala 2över­syn och reparation av far­tyg sjö.överhalning (av ngt)sedan 19283skarp tillrätta­visning komm.skolkarna fick en ordentlig överhalning av rektorn○i sportjargong äv. om ut­spelning, förlust med stora siffror e.d.borta­laget åkte på en rejäl överhalning: 0–5sedan 1883