substantiv ~en ~er
över·het·en●ofta best. f.
de personer i samhället som har makten
mest vid beskrivning av äldre förh.admin.samh.överhetspersonöverhetssamhällelydnad mot överhetendet gamla samhället med överhet och undersåtarsedan 1541av lågty. overheit med samma betydelse, till obere ’övre’
Vår överhet stod klädd i guldgalon kring länets hövdings ståtliga person.Gustaf Fröding, Balen (i Nya dikter, 1894)