substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
över|hus·et●vanligen best. f.
kammare i parlament som inte är folkvald
numera vanligen utan reell makt; särsk. om det brittiska överhuset
admin.samh.JFRcohyponymunderhus
överhusmedlemsitta i överhusetlorderna i överhusethuvudmannen för en högadlig ätt har säte och stämma i överhusetsedan 1680efter eng. the Upper House med samma betydelse (the House of Lords)