Svensk ordbok 2009, webbversion
ö
`
verkäke
substantiv
~n överkäkar
över|käk·en
●
den övre, orörliga, av de två käkhalvorna
anat.
SYN.
synonym
maxill
JFR
cohyponym
underkäke
tappa en tand i överkäken
sedan 1836
substantiv ~n överkäkar
över|käk·en●den övre, orörliga, av de två käkhalvorna
anat.SYN.synonymmaxill
JFRcohyponymunderkäke
tappa en tand i överkäkensedan 1836