Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verklass substantiv ~en ~er över|­klass·en●ofta best. f. den ekonomiskt och socialt bäst ställda delen av befolkningen i ett sam­hälle mest vid beskrivning av äldre förh.admin.samh.sociol.JFRcohyponymunderklasscohyponymmedelklasshyperonymsamhällsklass överklasshemöverklassnöjedet märktes på hans sätt att tala att han kom från överklassennöjen som tidigare var för­behållna överklassen○spec. med tanke på viss typ av kultur etc.överklassfasonerman behöver inte verka överklass bara för att man för till­fället har lite pengarsedan 1821