Svensk ordbok 2009, webbversion
ö
`
verkropp
substantiv
~en ~ar
över|kropp·en
●
övre delen av människokroppen, från midjan och upp till huvudet
anat.
JFR
cohyponym
underkropp
han cyklade med bar överkropp
hans kraftiga, brunbrända överkropp
sedan 1723