Svensk ordbok 2009, webbversion
ö`verlåta
verb överlät överlåtit överlåten överlåtna, pres. överlåter
över|låt·er1låta övergå i ngn annans ägo
genom försäljning el. gåva
ekon.komm.JFRcohyponymavträda
de överlät gården på barnenöverlåta ngt (på/till/åt ngn), överlåta ngt (till/åt ngt)sedan 1546av lågty. overlaten med samma betydelse; till låta
2överlämna
ansvar, beslut e.d. till ngn annan
komm.JFRcohyponymhänskjuta
han överlät allt ansvar på hennede överlät åt honom att sköta insamlingenöverlåta ngt (på/till/åt ngn), överlåta till/åt ngn att+Vsedan 1724Subst.:vbid1-405003överlåtande;
överlåtelse (till 1)