Svensk ordbok 2009, webbversion

1ö`verleva verb överlevde överlevt, pres. överlever över|­lev·er1(lyckas) behålla livet trots på­frestande situation Nollhon överlevde trots de svåra skadornaäv. med avs. på viss fara, prövning e.d.(lyckas) behålla livet trots han överlevde o­lyckanäv. om hel grupp, art etc.(lyckas) bevara existensen (trots) endast en spillra av de stora hjordarna av bison­oxar överlevde av­skjutningenäv. med avs. på tidleva i­genom de överlevde bombnatten i en källareäv. bildligtteatern lyckades överleva krisenefter den senaste affären tvivlar många på att han kan överleva som politikeröverleva (ngt)sedan ca 1650fornsv. overliva ’leva längre än’; jfr leva 2leva längre än Nollhon överlevde sin man i tio åräv. bildligthon är död, men hennes verk kommer att överleva henneöverleva ngn (TID)överleva sig självbli föråldradefter åtta säsonger har tv-serien över­levt sig själv sedan början av 1300-taletSkåne-LagenSubst.:överlevande; överlevnad (till 1)
2ö`verleva substantiv ~n överlevor över|­lev·anvanligen plur. kvar­leva mindre brukl.Nollsedan 1667till fornsv. leva ’lämna kvar’; jfr kvarleva, lämna