substantiv ~n äv. vard. överliggarn, plur. ~, best. plur. överliggarna
över|ligg·ar·en1person som studerat många år vid universitet utan att ta examen
mest histor.pedag.yrk.en gammal överliggare som levde på växlarsedan 18722vågrät byggnadsdetalj som vilar på stöd
byggn.tekn.○spec. på målställning, t.ex. på fotbollsmålskottet tog i överliggarensedan 1797