[-måt`anel.ö`-]
adverb
över|mått·an●äv. två ord
i högsta grad
ibl. ngt iron.utstr.JFRcohyponymsynnerligencohyponym1särdeles
hennes ansikte var övermåttan vackerthan var övermåttan stolt över sitt verksedan ca 1560ombildn. av fornsv. ovir mato; av lågty. overmate med samma betydelse, eg. ’över måttet’; till över och 1måtta