verb ~de ~t
över|tal·ar●få (ngn) att gå med på
att göra ngt, vanligen med hjälp av argument
komm.JFRcohyponymintala 1cohyponymövertygacohyponymlocka 2
det gick inte att övertala honom att stanna längrede övertalade henne att ta jobbetövertala ngn (att+V)sedan 1604efter ty. überreden med samma betydelse; jfr tala
Subst.:vbid1-405736övertalande,
övertalning