Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verton substantiv ~en ~er över|­ton·enbi­ton till viss grund­ton med högre svängnings­tal än denna musikförsta övertonen ligger en oktav upp från grund­tonen och nästa ytterligare en kvint uppäv. bildligt om indirekt med­delad nyans e.d.religiösa övertoner i diktensedan 1867