Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verträffa verb ~de ~t över|­träff·ar●vara (mycket) bättre eller mer om­fattande än ngn/ngt (i visst av­seende); om person el. annan före­teelse komm.JFRcohyponymöverglänsacohyponym1bräcka 2 hon vill överträffa honom i allten resa som vida överträffade allt hon tidigare varit med omföretags­ledningen hoppas överträffa fjol­årets resultat○spec. i jäm­förelse med förut­sett resultat e.d.andra­platsen överträffade alla hans förväntningaröverträffa ngn (i ngt), överträffa ngtöverträffa sig självvara bättre än någon­sin tidigare​ hon över­träffade sig själv i spjutkvalet och kastade 60,58 meter sedan 1627efter ty. übertreffen med samma betydelse; jfr träffa Subst.:vbid1-405816överträffande