Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vertyga verb ~de ~t över|­tyg·ar●få att betrakta (på­stående e.d.) som sanning komm.JFRcohyponymintala 1cohyponymövertalacohyponymförvissa till slut lyckades hon övertyga dem om att de hade fel○ofta refl.förvissa sig hon ryckte några gånger i hand­taget för att övertyga sig om att dörren var låst○äv. om icke-levande före­teelsebevis som skulle kunna övertyga jurynövertyga ngn (om ngt/SATS), övertyga ngn (SATS)sedan 1496Stockholms stads tänkeböckerfornsv. övirtygha; av lågty. overtügen ’över­bevisa; över­tyga’; jfr betyga, intyga, 2tyg Subst.:övertygande På senare tid har uttryckssättet han övertygade (=övertalade) henne att följa med blivit vanligt. Typen är troligen påverkad av engelskan, där användningen av convince i stället för persuade i uttryck som he convinced her to come har diskuterats livligt. Det finns dock ingen anledning att låta övertyga äta sig in på övertala:s användningsområde. Däremot är han övertygade henne om att hon måste följa med naturligtvis korrekt.