Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`verväga verb övervägde övervägt, pres. överväger över|­väg·er1tänka i­genom (viss handling) som allvarligt menad möjlighet komm.JFRcohyponymbesinnacohyponymeftersinna han övervägde att säga upp sigbanken övervägde att sänka utlånings­räntan○äv. med avs. på problem e.d.noga tänka i­genom möjligheterna hos och följderna av hon var tvungen att överväga konsekvenserna en stund innan hon kunde fatta beslut○äv. försvagat med ton­vikt på ut­väljandetdet verkade inte som om han någon­sin övervägde att ta det jobbetöverväga ngt/att+V/SATSsedan 1418öppet brev utfärdat av biskop Knut i Linköping m.fl. med intyg i smädelsesak (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ovirvägha; av lågty. overwegen med samma betydelse, eg. ’pröva vikten av ngt’; jfr 2väga 2ut­göra mer betydelse­full faktor Nolldet var både för­delar och nack­delar med reformen, men för­delarna övervägde trots alltövervägasedan 1633Subst.:2övervägande