Svensk ordbok 2009, webbversion
ö
`
vervåning
substantiv
~en ~ar
över|vån·ing·en
●
övre våning i ett tvåvåningshus
byggn.tekn.
sedan 1586
substantiv ~en ~ar
över|vån·ing·en●övre våning i ett tvåvåningshus
byggn.tekn.sedan 1586 substantiv ~en ~ar
över|vån·ing·en●övre våning i ett tvåvåningshus
byggn.tekn.sedan 1586