Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
över|vikt·en●för hög kroppsvikt
fysiol.lida av övervikthan blev mobbad i skolan för sin övervikt○äv. i fråga om bagage, särsk. flygbagagede fick betala för 3 kilos övervikt○äv. bildligt, spec.segermarginal
bortalaget vann med tre måls övervikt○spec. äv.majoritet
borgerlig övervikt i riksdagensedan 1427kvittobrev på betald skuld till Floda kyrka i Västergötland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. offuervikt