Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vervikt substantiv ~en över|­vikt·enför hög kropps­vikt fysiol.lida av övervikthan blev mobbad i skolan för sin överviktäv. i fråga om bagage, särsk. flygbagagede fick betala för 3 kilos överviktäv. bildligt, spec.seger­marginal borta­laget vann med tre måls överviktspec. äv.majoritet borgerlig övervikt i riks­dagensedan 1427kvittobrev på betald skuld till Floda kyrka i Västergötland (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. offuervikt