Svensk ordbok 2009, webbversion

ö`vervinna verb övervann övervunnit övervunnen övervunna, pres. övervinner över|­vinn·er●helt vinna herra­välde över situation, förlopp e.d. komm.JFRcohyponymbemästracohyponymvinna 1cohyponymbesegracohyponymbetvinga övervinna problemenkämpa för att övervinna svårigheterna○särsk. i fråga om herra­välde över egna reaktioner o.d.övervinna sin blyghethan drömde om att övervinna sig själv, sin rädsla och sina tvivelhon övervann en impuls att säga i­från på skarpen○ibl. äv. mer konkretövervinna fiendenövervinna ngn/ngtsedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. owervinna Subst.:vbid1-405938övervinnande, vbid2-405938övervinnelse