Svensk ordbok 2009, webbversion

abdikera [-ke´-] verb ~de ~t ab·dik·er·ar●av­säga sig kunglig eller kejserlig värdighet pol.JFRcohyponymavgå 2 drottning Kristina abdikerade 1654○äv. ut­vidgathan abdikerade från boxningstronen 1979○äv. bildligt om att av­säga sig an­svaret för ngtoppositionen hävdade att regeringen hade abdikerat från arbetsmarknads­politikenabdikera (från ngt)sedan 1808; 1925 i bildlig bemärkelseav fra. abdiquer ’av­säga sig ämbete’; av lat. abdica´re ’säga sig fri från ngt’ Subst.:vbid1-100116abdikerande, vbid2-100116abdikering; abdikation