adjektiv,
neutr. ~
ab·rupt●plötsligt inledd eller avslutad
särsk. om viljestyrt förlopp
admin.tid.JFRcohyponymhastigcohyponymtvär 2
ett abrupt slutett abrupt svarsäga ett abrupt adjösedan 1843av lat. abrup´tus ’tvärt avbruten’; jfr ruptur
Svensk ordbok 2009, webbversion