substantiv ~en ~er
ac·kus·at·iv·en●ett kasus som bl.a. förbinds med det direkta objektet
i språk som tyska och latin
språkvet.JFRcohyponymdativcohyponymnominativcohyponymgenitiv
stå i ackusativprepositioner som styr ackusativ i tyskan(i) ackusativsedan 1796av lat. (ca´sus) accusati´vus med samma betydelse, till accusa´re ’anklaga’ (misslyckad övers. av ett grek. uttryck med bet. ’som uttrycker det åstadkomna’)