substantiv ~en ~er
ad·or·at·ör·en●(förälskad) beundrare
ngt högt.psykol.yrk.han var en stor adoratör av Sarah Bernardten adoratör (av ngn/ngt)sedan 1779av fra. adorateur med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och ora´re ’tala; be’; jfr orera
Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
ad·or·at·ör·en●(förälskad) beundrare
ngt högt.psykol.yrk.han var en stor adoratör av Sarah Bernardten adoratör (av ngn/ngt)sedan 1779av fra. adorateur med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och ora´re ’tala; be’; jfr orera