Svensk ordbok 2009, webbversion

affi´n adjektiv ~t af·finsom bevarar parallellitet af.i matematiken talar man om affina av­bildningaraffin med ngt, ngra är affinasedan 1858av lat. affi´nus ’an­gränsande; snar­lik’, till ad´ ’till’ och fi´nis ’gräns’; jfr fin