substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
af·fix·et●betydelsebärande orddel som (oftast) placeras före eller efter ordets kärna
men själv vanligen inte kan förekomma som självständigt ord
språkvet.JFRhyponyminfixhyponymprefixhyponymsuffix
ordet ”betalning” har två affix, ”be-” och ”-ning”sedan 1875till lat. affix´us ’fästad’, till affi´gere ’fästa vid’; jfr fix, prefix, suffix, infix