Svensk ordbok 2009, webbversion

affix´ substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en af·fix·etbetydelse­bärande orddel som (oftast) placeras före eller efter ordets kärna men själv vanligen inte kan före­komma som själv­ständigt ord språkvet.JFRhyponyminfixhyponymprefixhyponymsuffix ordet ”betalning” har två affix, ”be-” och ”-ning”sedan 1875till lat. affix´us ’fästad’, till affi´gere ’fästa vid’; jfr fix, prefix, suffix, infix