Svensk ordbok 2009, webbversion

af`ton substantiv ~en aftnar aftn·ar●(tidig) kväll ofta med tanke på viss verksamhet ibl. ngt högt.tid.aftonbönromansaftonvisaftoni afton dansen litterär aftonen magisk aftonen glad afton med mycket champagneNN hade en lyckad afton med tre full­träffar○äv.i sammansättn. dag före större helg­dag julaftonpåskafton○äv. bildligtlevnadsslut det lider mot aftonen av hans levnads­dag(i) afton, (på/under) aftonengod afton ett ngt formellt hälsningsuttryck på kvällen​ god afton, mina damer och herrar! sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. afton, aftan; trol. urspr. ’den senare delen av dagen’ och besl. med 1efter 1 Det var en afton i början av maj.August Strindberg, Röda rummet (1879) Ordet afton är numera inte så vanligt som beteckning på dagens sista del. Det vanliga ordet är i stället kväll, och afton kan kännas en aning högtidligt (utom när man tänker på en aktivitet, t.ex. i visafton). Ännu vid mitten av 1800-talet var det tvärtom; då var afton det vanliga ordet och kväll mer ovanligt.