Svensk ordbok 2009, webbversion
[långt sista a]
substantiv ~et
all·var·et1uppriktig själslig inriktning på väsentligheter
admin.psykol.på fullt allvarpå blodigt allvarta ngt på allvarmena allvarskämt och allvargå in för ngt på allvarhon blandade uppsluppenhet med djupt allvar(på) allvartala allvar med ngntala strängt med ngni uppfostringssyfte e. d.
han bestämde sig för att tala allvar med sina barn om deras sena vanor
sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdingafornsv. alvar, till alvar(a) ’allvarsam’; av lågty. al war ’alldeles sann’
2hård och betydelsefull verklighet
allmän värderinginse stundens allvarett genrep inför allvaretnär allvaret i situationen gick upp för dem utbröt panik○äv. allmännareverklighet
man får hoppas att han inte gör allvar av sina hotelser○äv. i uttryck för stor omfattning el. styrkai andra halvlek kom hemmalaget igång på allvarsedan 1855