substantiv ~en ~er
alt·an·en●öppen utbyggnad eller terrass på hus
vilande på marken el. underliggande byggnadsdel och vanligen med räcke runtom
arkit.heminr.rum.JFRcohyponymbalkongcohyponymverandacohyponymterrass 2
altandörrsolaltande satt på altanen och drack kaffesedan 1620via ty. av ita. altana ’terrass; platt tak’; till lat. al´tus ’hög’; jfr alt