verb ~de ~t
ambul·er·ar●ofta pres. part.
ständigt växla plats för sin verksamhet
särsk. vid verksamhet som normalt är stationär
af.som hemspråkslärare ambulerade hon mellan tio olika skolorambulera (mellan ngra), ambulera (ngnstans)sedan 1768av lat. ambula´re ’gå omkring’; jfr 1somnambul
Subst.:vbid1-103246ambulerande