verb ~de ~t
amm·ar●låta (spädbarn) suga mjölk från bröstet
med.JFRcohyponym2dia 1
modern ammade själv sitt barnamma (ngn)sedan 1502Skrifter till uppbyggelse från medeltidenfornsv. amma; urspr. barnspråksord
Subst.:vbid1-103366ammande;
vbid2-103366amning
Modern ammar sin baby, och kattmamman diar sina ungar. Man säger också om kattungarna att de diar, men fram till ganska nyligen har det sällan hetat att det lilla barnet ammar sin mor. Någon gång har man kanske hört barnet diar. Nu tycks uttryckssättet babyn ammar (sin mor) öka i användning, och det är onekligen praktiskt att ha ett verb för handlingen att få modersmjölk. Det är intressant, och troligen mycket ovanligt, att samma verb kan betyda både ’ge något’ och ’få något’.
2amm`a
substantiv ~n ammor
amm·an●kvinna som ger bröstmjölk åt annat barn än sitt eget
med.yrk.sedan 1329testamente upprättat av Magnus Nilsson och hustru Ingrid med gåvor till Alvastra kloster m.fl. (Svenskt Diplomatarium)fornsv. amma, trol. av lågty. amme med samma betydelse