Svensk ordbok 2009, webbversion

1anamm´a verb ~de ~t anamm·ar●aktivt ta emot och ut­nyttja ngt (vanligen ngt abstrakt) psykol.en teori som många o­kritiskt anammadevita musiker anammade under 60-talet den svarta bluesenanamma ngtsedan 1404öppet brev utfärdat av Nils Knutsson med gåvor till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. anamma; av lågty. annamen, besl. med ty. annehmen ’ta emot’ Subst.:vbid1-103638anammande
2anamm´a interjektion ●uttr. i svordomar som å­kallar den onde Nollfan anamma!○spec. i substantivisk an­vändningnu behövs det lite jävlar anamma för att vinna!sedan 1847se 1anamma