verb ~de äv. anbragte, ~t äv. anbragt, pres. ~r
an|bring·ar●placera
ngt där det passar (och kan fästas); med avs. på detalj e.d. som funktionell del av föremål
rum.JFRcohyponymansätta 2cohyponymförsecohyponymaptera
topplanternan ska anbringas så nära stäven som möjligtanbringa ngt (ngnstans)sedan 1807av lågty. anbringen med samma betydelse; jfr 1bringa
Subst.:vbid1-103728anbringande,
vbid2-103728anbringning