substantiv ~en ~ar
an|för·ing·enspråkvet.direkt anföringordagrant återgivet yttrandespråkvet.
språket i romanen är vardagligt med långa stycken i direkt anföring
indirekt anföringyttrande som återges (ungefärligt) i referatformt. ex. med hjälp av en att-sats, som i meningen ”Han sade, att han var sjuk”språkvet.sedan 1869