substantiv anföringstecknet, plur. ~, best. plur. anföringstecknen
an·för·ings|teckn·et●ett (dubbel)tecken (” ... ”) som markerar början och slut av en anföring
el. ett citat
språkvet.SYN.synonymcitationstecken
sedan 1796Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv anföringstecknet, plur. ~, best. plur. anföringstecknen
an·för·ings|teckn·et●ett (dubbel)tecken (” ... ”) som markerar början och slut av en anföring
el. ett citat
språkvet.SYN.synonymcitationstecken
sedan 1796