Svensk ordbok 2009, webbversion

an`förvant [bitryck på sista stavelsen] substantiv ~en ~er an|­för·vant·ensläkting ngt formelltsläkt.yrk.en nära anförvantngns anförvant, anförvant till ngn, ngra är anförvantersedan 1648till ty. anverwandt ’släkt med’, till verwenden ’vända i en viss riktning’; jfr bundsförvant