Svensk ordbok 2009, webbversion

an`falla verb anföll anfallit anfallen anfallna, pres. anfaller an|­fall·er1gå till an­fall mot ngn/ngt; särsk. i militära och idrottsliga samman­hang mil.sport.JFRcohyponymangripa 1cohyponymattackeracohyponymöverfalla fienden anföll i gryningenflera hundra bomb­plan anföll staden○äv. bildligt, i intellektuella samman­hangden moderate parti­ledaren anfölls ständigt i den radikala pressenanfalla (ngn/ngt)sedan 15442vanligen pass. drabba med häftigt ut­brott om sjukdom el. sinnes­rörelse med.hon anfölls av plötslig ångestanfalla ngnsedan 1675Subst.:vbid1-104101anfallande (till 1); anfall