Svensk ordbok 2009, webbversion

an`grepp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en an|­grepp·et1direkt an­fall särsk. om handling av kortare varaktighet admin.komm.mil.tid.JFRcohyponymattack 1cohyponymöverfallcohyponymanlopp bombangreppett väpnat angreppett militärt angreppden berusade mannen gick till angrepp mot polisen○äv. om (hård och aggressiv) kritikhårda angrepp i val­rörelsens slut­skedehon gick till angrepp mot det traditionella könsrolls­tänkandetett angrepp (mot/på ngn/ngt)sedan 1495kungörelse utfärdad av rikets råd (Styffe)fornsv. an­grep; till angripa 2skadlig in­verkan av ngt slag, t.ex. kemisk af.tid.rostangreppsvampangreppangrepp av snyt­baggeett angrepp (på ngt)sedan 1881