Svensk ordbok 2009, webbversion

an`hängare substantiv ~n äv. vard. anhängarn, plur. ~, best. plur. anhängarna an|­häng·ar·en●person som hel­hjärtat stöder viss före­teelse t.ex. en idé, en person, ett parti etc. samh.yrk.JFRcohyponymmeningsfrändecohyponymsympatisörcohyponymföreträdare 1 premiär­ministerns trognaste anhängarehan är ingen anhängare av kamp­sporterngns anhängare, en anhängare av ngn/ngt, en anhängare till ngnsedan 1517brev från riksföreståndaren Sten Sture (Handlingar rörande Skandinaviens Historia)fornsv. anhängiare; av ty. Anhänger med samma betydelse, till hängen ’hänga’; jfr anhang