Svensk ordbok 2009, webbversion

an`hålla verb anhöll anhållit anhållen anhållna, pres. anhåller an|­håll·er1formellt begära vanligen hos över­ordnad komm.samh.JFRcohyponymansöka de anhöll om två dagars permission○spec. i en fras på inbjudnings­kort o.d. (ofta förk. ”o.s.a.”)om svar anhålles senast 10/5anhålla (hos ngn/ngt) om ngt/att+V/SATS, anhålla (hos ngn) att+V/SATSanhålla om ngns handsehand 1 sedan 1592efter ty. an­halten ’hålla fast; hålla i; begära’ 2till­fälligt beröva friheten med stöd av lagen; tills frågan om häktning är av­gjord samh.JFRcohyponymarresteracohyponymgripa 2cohyponym1häkta 1 en 46-årig man har anhållits för in­brottethon blev anhållen i sin från­varo○ofta substantiveratden anhållne måste få tala med sin advokatanhålla ngn (för ngt)sedan 1526Subst.:anhållande; anhållan (till 1)