Svensk ordbok 2009, webbversion

an`klaga verb ~de ~t an|­klag·ar●ut­peka som skyldig till brott, slarv, försummelse o.d. jur.komm.SYN.synonymbeskylla JFRcohyponymklandracohyponymåtala oppositionen anklagade regeringen för ekonomiskt lätt­sinnehon anklagade sina föräldrar för sina psykiska problem○spec. i juridiska samman­hangå­tala vara anklagad för morden av de anklagade släpptes○spec. i ett (ofta mer el. mindre bildligt) ut­trycksitta på de anklagades bänkanklaga ngn (för ngt/att+V/SATS)sedan 1541av ty. anklagen med samma betydelse, eg. ’upp­häva klago­rop mot ngn’; jfr klaga, åklaga Subst.:vbid1-104592anklagande; anklagelse Jag anklagar.Övers. av fra. J’accuse, överskrift till Émile Zolas öppna brev till Frankrikes president med anledning av Dreyfusaffären (1898)