Svensk ordbok 2009, webbversion

an`ledning substantiv ~en ~ar an|­led·ning·en●om­ständighet som naturligen leder till viss konsekvens t.ex. viss handling, visst till­stånd etc. som fram­går av samman­hanget admin.JFRcohyponymorsakcohyponymskäl 1cohyponym2grund anledningen till tåg­förseningen var ett ström­avbrottanledningen till den långa vård­kön var bristen på sjuk­sköterskormed anledning av kris­läget måste planerade reformer skjutas upp○ofta i negerade el. o­bestämda samman­hangdet finns ingen anledning till orohon har all anledning att vara nöjdav någon o­utgrundlig anledning svarade hon inte på brevet(med) anledning (av ngt), en anledning (till ngt/att+V/SATS), anledning (att+V)på förekommen anledning av en viss (just aktuell) an­ledning​ på före­kommen an­ledning med­delade hon att hon inte önskade någon upp­vaktning på födelse­dagen sedan 1644efter ty. Anleitung ’väg­ledning; tecken’; jfr föranleda En vanlig typ av konstruktion är anledningen till att hon inte kom var ... . Ibland ser man i stället anledningen till varför hon inte kom ... , men det är en olämplig konstruktion. Ser man noga på den finner man att det är detsamma som att säga anledningen till anledningen till att hon inte kom ... , alltså lite av tårta på tårta. Samma sak gäller synonymerna orsak och skäl; även om man ofta ser vändningar som orsaken till varför ... och skälet till varför ... så är orsaken till att och skälet till att ... både enklare och bättre.