Svensk ordbok 2009, webbversion
an`märka
verb anmärkte anmärkt, pres. anmärker
an|märk·er1framföra kritik
komm.JFRcohyponymkritisera 1cohyponymklandracohyponymerinra 3
det fanns inget att anmärka mot pjäsvaletrecensenten anmärkte på slarv i översättningenanmärka (ngt) mot/på ngn/ngt/SATSsedan 1815av ty. anmerken med samma betydelse; besl. med märke, remarkabel
2(i korthet) yttra
ngt; ofta på ett torrt sätt men med viss poäng
komm.JFRcohyponympåpekacohyponymyttracohyponymframhålla
”De skjuter dåligt”, anmärkte generalen mitt under attentatetanmärka SATSsedan 1716Subst.:vbid1-104795anmärkande,
anmärkning