verb ~de ~t
an|saml·ar●vanligen refl. el. pass.
samla till ett ställe
vanligen med avs. på större mängd el. antal
formelltrum.utstr.JFRcohyponymanhopacohyponymkoncentrera 1cohyponymanrika
slem hade ansamlats i lungornaansamla ngtsedan 1868av ty. ansammeln ’samla ihop’
Subst.:vbid1-105099ansamlande,
ansamling