Svensk ordbok 2009, webbversion

an`sats substantiv ~en ~er an|­sats·en1på­börjat försök särsk. om så­dant som sedan av­brutits af.tid.de gjorde ingen ansats att gömma sigförsök att mot­verka varje ansats till spänning i musklernadet finns ansatser till förnyelse i hennes senaste romandet stannar vid lovande ansatser○äv. all­männare(teoretisk) in­riktning en upp­sats med språk­historisk ansats○äv. om sätt att börja ton el. språk­ljuden hård ansats○äv. mer konkretansats till dubbel­hakaen ansats (till ngt/att+V), en ansats (att+V)sedan 1815av ty. Ansatz med samma betydelse; jfr ansätta 2kort intensiv språng­marsch som för­beredelse till hopp admin.mil.sport.tid.JFRcohyponymanlopp ansatsen stämde inte för längd­hopparna○äv. om mot­svarande under­lagansatsen var hal av regnetsedan 17843upp­höjt parti på en yta särsk. på verk­tyg el. maskin­del verkt.ansatsnyckelsedan 1834