substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
an|stånd·et●(formellt) tillstånd att uppskjuta utförandet av viss handling
samh.tid.JFRcohyponymuppskovcohyponymfrist
han begärde anstånd med värnpliktstjänstgöringende fick anstånd med amorteringarnaanstånd (med ngt/att+V)sedan 1538av lågty. anstant, ty. Anstand med samma betydelse; till anstå; jfr anständig