Svensk ordbok 2009, webbversion

antenn´ substantiv ~en ~er an·tenn·en1an­ordning för mot­tagning och ut­sändning av radio­vågor ofta i form av långa, tunna metallspröt rum.tekn.centralantennradioantennen tv med in­byggd antenn○äv. om mottagningsanordning för elektro­magnetiska vågor av annat slagsedan 1903av lat. antenn´a ’rå (på segel­fartyg)’ 2sprötliknande ut­skott som är försett med sinnes­organ för känsel och lukt; på vissa insekter, kräft­djur m.m. anat.zool.SYN.synonymkänselspröt ollon­borrarnas hannar har väl­utvecklade och känsliga antennersedan 1744