Svensk ordbok 2009, webbversion

appelle´ra verb ~de ~t ap·pell·er·ar1rikta appell spec. till högre dom­stol jur.appellera till högre instansappellera (till ngn/ngt) (om ngt/att+V/SATS)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. appelera; via ty. av lat. appella´re ’till­tala; an­ropa’; jfr interpellera 2väcka intresse eller sympati hos ngn komm.JFRcohyponymtilltala 2 NN:s förmåga att appellera ock­så till mot­ståndareen trubadur som appellerar till ungdomenappellera (till ngn)sedan 1825Subst.:vbid1-106207appellerande, vbid2-106207appellering; appellation (till 1)