Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ap·port·er·ar●(på kommando) hämta och bära fram
föremål el. skjutet vilt i munnen; om hund
zool.stötande och apporterande hundarapportera (ngt)sedan 1807via fra. av lat. apporta´re ’hämta’, till ad´ ’till’ och porta´re ’bära’
Subst.:vbid1-106250apporterande,
vbid2-106250apportering;
apport